Välkommen till alla er som har kommit till Taizé den här veckan, särskilt från Frankrike och Tyskland, men även från andra länder. Det är en stor glädje för oss att ha medd oss ha volontärer från Indonesien, Colombia, Kina, Japan, USA....

Kanske utan att inse det själva är ni ett tecken på en gemenskap som inte känner några gränser i Kristus, som inte avfärdar personer, våra kulturer och våra språk, utan som går bortom dem för att få oss att förstå att vi alla är älskade av Gud.

Vi befinner oss i början av Stilla veckan, under vilken vi kommer att följa Jesus steg för steg längs vägen till gåvan av hans liv. Varför var han tvungen att dö? Varför fick han lida så mycket? Det är svåra frågor, men när vi läser evangelierna ser vi att han aldrig slutade tjäna och älska, trots att han blev avvisad och orättvist dömd.

Det är på detta sätt Jesus visar oss Guds ansikte. Han står inte i en maktposition, något han skulle vara rättmätig till, utan ger sig själv utan beräkning, till och med när det kräver hans eget liv. Han gör det möjligt för oss att förstå att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek. Det är detta vi ska fira i påsk.

Det är på detta sätt Jesus visar oss Guds ansikte. Han står inte i en maktposition, något han skulle vara rättmätig till. Istället ger han sig själv utan beräkning, till och när det kräver hans eget liv. Han gör det möjligt för oss att förstå att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek. Det är detta vi ska fira i påsk.

Och i övermorgon, på Palmsöndagen, kan vi få en försmak av påskens glädje. Vi träffas alla tillsammans kl. 9.00 vid Stefanuskällan där grenarna kommer att välsignas av en protestantisk syster och en katolsk präst i en vacker enhetens gest i Kristus.

Under eukaristin kommer jag att be följande bön:

”Jesus Kristus, du som var mild och ödmjuk i hjärtat, du sökte aldrig triumf. Och ändå, trots att du visste att tiden närmade sig då du skulle bli tvungen att gå till slutet av den kärlek du kom för att visa oss, välkomnade du folkmassornas glädje och jubel när du kom in i fredens stad på Palmsöndagen. Ge oss, som ofta ställs inför situationer av våld och hjälplöshet, gåvan att urskilja tecknen på din glädje, på din närvaro, även när natten mörker kryper sig på. Trons tillit säger oss då att med dig kommer lidandet aldrig att få sista ordet.”

Hur kan vi urskilja tecknen på Kristi närvaro i en tid när vi är så skakade av det som händer i världen? Detta är den utmaning som ni står inför efter er vistelse i Taizé. Det kommer inte att bli lätt, men tillsammans i era församlingar och ungdomsgrupper kan ni hjälpa varandra.

Jag skulle vilja berätta om ett möte som ägde rum med människor med en annan tro från vår region. Jag har bett Yosuke, en av våra unga volontärer, att berätta för oss vad som hände:

Jag var en av dem som blev inbjuden att besöka Essalemoskén i Mâcon, inte så långt härifrån. Och när vi kom fram kände jag omedelbart något som jag bara kan beskriva som känslan av att vara helt och fullt välkommen.

 

Med stolthet visade de oss sin plats för tillbedjan och undervisning och de bjöd till och med in oss att vara med under deras bönestund. Inte för att delta i deras bön, utan bara för att vara där med dem, eftersom de ville dela denna djupt personliga plats med oss. Och även om deras traditioner och seder skiljer sig mycket från vad vi gör här, kunde man känna hur det kom från samma plats av kärlek, hopp och vänlighet.

 

De berättade för oss att för dem är det att hedra Gud att hedra gäster. Jag förstod vad det innebar när de berättade om sin mat. Att de till och med under ramadan hade tagit sig tid att laga en fantastisk måltid med många olika rätter. Det var så gott, mycket bättre än vad vi kan tillaga i det köket för er alla.

 

Att hedra gäster är för dem att hedra Gud. Och ja, jag kände mig verkligen hedrad.

Och i lördags kom en grupp från samma moské för att besöka oss här i Taizé. Närvaron av dessa muslimska vänner från Mâcon var en stor fest. I en atmosfär av ömsesidigt lyssnande och delande insåg vi att bortom de skillnader som finns mellan oss har vi en gemensam mänsklighet som kommer att göra det möjligt för oss att bygga något tillsammans.

I evangelierna möter Jesus människor som tillhör andra religioner. Han lyssnade på dem och lärde sig ibland av dem. Så detta möte förde oss in i Kristi närvaro, som öppnar oss för en gemenskap med alla som kommer att leda oss att välkomna den fred han erbjuder oss. Har du redan haft sådana upplevelser? Kan du göra verklighet av möten som får präglas av vänskap?

Kom och var med oss på fredag kväll kl. 20.00 när vi ber i tystnad för fred i vår värld. Vi får inte glömma lidandet i de länder där kriget rasar. Våra bröder har just återvänt från Ukraina, och besöken där kommer att fortsätta. Andra kommer att resa till Libanon, Israel och Västbanken efter påsk. Våra sudanesiska vänner påminner oss om de fasor som äger rum i deras land, och i morgon kommer det att hållas en bönedag för Sudan, på initiativ av Pax Cristi-rörelsen. Att be under tystnad är ett tecken på vår önskan om denna efterlängtade fred.

Och i slutet av året, från den 28 december till den 1 januari, är ni alla välkomna till Paris och Île-de-France-regionen för Europamötet på inbjudan av ärkebiskopen av Paris och regionens biskopar, liksom protestantiska och ortodoxa ledare. Detta möte kommer också att vara ett tecken på vår önskan om fred och samhörighet i den mänskliga familjen, ja, om ett hopp bortom allt hopp.