De första riktiga vårdagarna gav ett intryck av fridfullhet utmed Ljubljanicas stränder och i den bilfria stadskärnan. Som i en mosaik bidrog var och en av deltagarna, frivilligarbetarna och stadens kristna med sina färger, och blandningen av nationaliteter, generationer, kulturer och olika kristna samfund gav en sann bild av kyrkans universalitet.
För en del blev det här mötet en påminnelse om ett möte som hölls för 25 år sedan i samma stad. Broder Alois berättade om det i sin meditation den första kvällen.
Nu tar vi här i Ljubljana ett nytt steg på "pilgrimsfärden för tillit på jorden". Det är fint att minnas att pilgrimsfärden började för länge sedan och att särskilt att minnas det steg som togs för 25 år sedan. Då deltog föräldrarna till några av er. Och vi glömmer inte att broder Roger redan innan dess hade gjort sitt första besök i Slovenien för att vara med på ett vackert möte i Stična. Sedan dess har vi letts framåt på frihetens väg. Även om den vägen ibland är svår och full av hinder vill vi förnya vår tacksamhet över friheten och fortsätta framåt med mod.
Också bland de yngre finns det minnen — av den konflikt som delade denna europeiska region för tjugo år sedan. Stefan, som kommer från södra Österrike, skriver:
Jag blir fortfarande rörd när jag tänker på samtalen med min värd, på mötena vid de workshops som jag gick på och förstås på bönerna med så många unga människor från många håll. Jag kommer från Villach, en stad nära gränsen till Slovenien. Jag växte upp på 1990-talet och upplevde de konfrontationer som ägde rum då. Jag såg stridsvagnarna inta sina positioner på bergstopparna, jag såg soldater som åkte genom Villach, jag såg hur mina föräldrar och äldre människor blev oroliga. Idag blir jag välkomnad med stor gästfrihet i ett fritt och demokratiskt land. I Gud är allting möjligt — hinder kan övervinnas, till och med i de mörkaste ögonblicken. Han är med oss; ett liv i gemenskap är möjligt.
Gå över gränser — det var vad alla de unga deltagarna som kom resande gjorde för att komma till Slovenien. Maria och Radek från Polen förklarar hur deras resa till Ljubljana blev en del av pilgrimsfärden för tillit:
Den här gången bestämde vis oss för att lifta. Det tog oss 26 timmar från Krakow till Ljubljana. Det var en fantastisk möjlighet att lita på de människor vi var beroende av under vår resa. Vi kunde berätta för dem vad Taizé är, dela med oss av vår tro och förklara hur det kom sig att vi skulle vara med på det här mötet.
När pilgrimerna kom fram togs de emot av en grupp frivilliga från staden och dess omgivningar — de hade förberett sig i flera veckor. I värdförsamlingarna och på det kristna ungdomscentret hade det planerats in i minsta detalj, och alla väntade verkligen på att få ta emot gästerna. Matej, som tillhör en av värdförsamlingarna, skriver:
Redan när vi började förbereda mötet var jag entusiastisk över idén att ta emot unga kristna här, be tillsammans med dem och glädjas över deras hopp, tro och tillit. Men eftersom jag var samordningsansvarig i min församling var min viktigaste uppgift att hitta värdfamiljer åt alla pilgrimerna, och jag blev berörd när jag mötte familjerna som i många fall var tvungna att offra sin ledighet för att kunna ta emot de unga deltagarna. När de första av deltagarna kom och värdfamiljerna kom för att hämta dem såg jag en äkta entusiasm på båda sidor. Det var ett verkligt tecken på Guds välsignelse.
De unga pilgrimerna kom från ungefär 30 länder, de flesta från östra Europa och Centraleuropa — Ungern, Ukraina och Polen — men också från Västeuropa och till och med från Nepal och Nya Zeeland! En ung man från Nya Zeeland skriver:
Först av allt vill jag tacka min värdfamilj och värdförsamlingarna för att de har varit så vänliga och gästfria. Mötet var en unik erfarenhet för en Nya Zeeländare som jag. Det var både intressant och upplysande att få lära sig lite om och uppleva slovensk kultur och dessutom gemenskap med unga människor från hela Europa. Jag kommer från en protestantisk kyrka, och för mig var den mest slående lärdomen från mötet den kärlek och de värderingar som vi alla delar som kristna. Jag har verkligen fått smaka på sann gemenskap och solidaritet bland de unga människor som jag mötte i Ljubljana.
Som så ofta på "pilgrimsfärd för tilit"-mötena är det gästfriheten — både den som ges och den som tas emot — som blir det tydligaste minnet av alla. Några av deltagarna fick låna cyklar för att de skulle kunna ta sig runt i stan, andra fick sällskap varje dag. Den sista dagen var barnen i familjerna ledsna när gästerna skulle ge sig av. Lucas från Indonesien kommenterar vänskapen som växte så snabbt:
Det här mötet i Ljubljana får mig att minnas det första Europamötet som jag deltog i, det i Zagreb i Kroatien. Människorna är så öppna och välkomnande. Jag får intrycket att banden i familjerna och i samhället är väldigt starka. Särskilt i min värdfamilj ser jag en verklig kärlek hos föräldrarna och den frukt som den kärleken bär i deras barn.
Ibland var det inte så lätt att kommunicera. Men det problemet gjorde inte på något vis den goda vilja som visades överallt mindre. Daniel från Tyskland förklarar:
Mina dagar här i Ljubljana har varit viktiga. Jag upplevde vänskap i hjärtat, och jag kände väldigt starkt att att jag verkligen var välkommen. Till exempel: det var inte alltid så lätt att prata i min värdfamilj på grund av språket, men vi hade det väldigt fint tillsammans, för atmosfären var så varm.
Varje dag var det morgonbön i kyrkorna i staden. Efteråt fördjupade deltagarna sina reflektioner i smågrupper där de talade om bibeltexter och om de teman som finns i « Brevet för 2012 Mot en ny solidaritet».
På eftermiddagarna fanns det flera workshops för alla de unga och för de kristna i staden, på teman som hade med tro, kultur och samhällsliv att göra. Några exempel: ett guidat besök i den serbisk-ortodoxa kyrkan, ett möte med en person som hade blivit deporterad, ett möte med en L’Arche-grupp, ett samtal med Jesu små systrar som bor i Ljubljana och Zagreb. Representanter för staden och politiska ledare visade sitt stöd för mötet genom att delta, och de unga deltagarna från olika länder bjöds också in till ett informellt möte i stadshuset.
Inför kvällsmaten samlades de unga i en park på inbjudan av stadens jesuitkommunitet. De hade ställt sin kyrka, S:t Josef, den största kyrkan i staden, till förfogande. Den var mycket enkelt utsmyckad, och kören, musikerna och alla som deltog gjorde bönerna till helande stunder. Förutom sånger från Taizé på flera språk sjöngs två slovenska psalmer. En fransk deltagare, 16 år, berättar:
Under de här korta dagarna i Ljubjana återupptäckte jag Taizékommunitetens atmosfär, med bön, sång och tystnad. Var det än är, så är det alltid underbart att sjunga tillsammans med så många andra unga. Att be på slovenska var en fantastisk upplevelse som jag inte kommer att glömma.
Den avslutande måltiden åt alla i värdförsamlingarna, värdfamiljer och deltagare tillsammans. Det var fint att se de olika generationerna dela en picknick — barn och äldre, och unga från olika länder. Vid mötets slut bjöd ärkebiskopen av Ljubljana in deltagarna till katedralen för en sista bön, och sedan var det dags att ta farväl. Broder Alois tog tillfället i akt och tackade familjerna, värdförsamlingarna och de många unga medhjälpare som deltog i mötet. Valeria från Vitryssland sammanfattar mötet såhär:
Under de här dagarna fick jag möjligheten att tänka på det mysterium och den glädje som det är att vara en del av en gemenskap i Kristus. Det är ett mysterium därför att var och en är accepterad precis som han eller hon är; det är en glädje, för genom att jag är en del av den här kroppen har jag också hoppet att jag inte kommer att förlora dem som jag lär känna och möter under mitt liv. De här dagarna har varit fulla av nya möten och av glädjen att leva tillsammans i enhet.
