Homage till påven Franciskus

Trofaste Gud, vi tackar dig för vår käre påve Franciskus liv, som du kallade att vara med dig denna morgon. Han vilar i ditt ljus, efter att ha gett sitt liv i tjänst för ditt evangelium, i gemenskapens mysterium som är Kristi kropp, kyrkan. Med mod uppmanade han oss att lyssna till den Helige Andes röst idag, och att gå till kyrkans utkanter och samhällets marginaliserade för att leva i tecknet på en större kärlek. Prisad vare du!

När nyheten om påven Franciskus död når oss i Taizé är det med en djup känsla av tacksamhet för hans liv, som vi ber för honom.

Den argentinske påven valdes den 13 mars 2013 och hans första ord på Petersplatsen väckte stor glädje i Taizé. Flera bröder var vid tillfället närvarande i Rom. Själv var jag i Ryssland, i staden Nijniy Novgorod, och välkomnades av en argentinsk katolsk präst. Det var kardinalärkebiskopen i Buenos Aires, Jorge Maria Bergoglio, som hade skickat honom till Ryssland några år tidigare.

Efter att tillsammans ha följt det direktsända tillkännagivandet utbrast prästen: Jag är katolik, du är anglikan, vi befinner oss i ett ortodoxt land - detta är tecknet på att detta pontifikat kommer att vara ekumeniskt! Och när jag hör dessa ord igen kan jag bara bekräfta dem.

Vi är särskilt tacksamma för påven Franciskus för hans hängivna arbete för kristen enhet. Han gjorde det genom betydelsefulla besök och konkreta gester som stärkte samhörigheten mellan kyrkor. Jag minns till exempel hans besök i Phanar i november 2014. Vi blev då djupt berörda av vad han delade: ”Det är just unga människor - jag tänker till exempel på de flertalet unga ortodoxa, katoliker och protestanter som möts i de internationella möten som organiseras av kommuniteten i Taizé - det är de som idag ber oss att ta steg framåt mot full gemenskap. Och de gör detta, inte för att de är omedvetna om betydelsen av de skillnader som fortfarande skiljer oss åt, utan för att de vet hur man ser bortom dem. De besitter förmågan att se det väsentliga som redan förenar oss.”

Bland de tecken som präglat hans pontifikat minns jag särskilt hans vänskap med patriarken Bartholomeus, med många ortodoxa och protestantiska ledare, och hans varma välkomnande av påven Tawadros till Rom i maj 2013. Även hans resa till Sydsudan tillsammans med den anglikanske ärkebiskopen av Canterbury och Skotska kyrkans moderator gjorde starka avtryck liksom hans närvaro vid ceremonierna till minne av 500-årsminnet av den lutherska reformationen i Lund, Sverige, där han uttryckte sin tacksamhet ”för de andliga och teologiska gåvor som mottogs genom reformationen”.

Den här dagen ligger minnet av den ekumeniska bönevakan ”Together” mig särskilt varmt om hjärtat. Redan från början av detta initiativ, som uppstod hos min föregångare broder Alois vid öppnandet av synoden om synodalitet, uttryckte påven sitt fulla stöd, följde sedan projektet och följde i januari 2023 upp med en inbjudan: ”Vägen till kristen enhet och vägen till kyrkans synodala omvändelse är sammanlänkade. (...) Från och med nu inbjuder jag bröder och systrar av alla kristna konfessioner att delta i denna samling av Guds folk”. Hans närvaro på Petersplatsen den 30 september 2023, och det sätt på vilket han välkomnade kristna ledare från alla kyrkor, visade på en genuin önskan om en gemenskap som förenas i tjänst för de behövande.

 [1]

Redan i början av sitt pontifikat delade påven Franciskus uppmaningen att nå ut till de mest utsatta, att välkomna migranter och flyktingar, att lyssna till jordens och de fattigas rop djupt till oss i Taizé. Han gav värde åt dem som trodde att de inte hade något. Och jag vet hur mycket hans encyklika ”Laudato Si” utmanade många människor, liksom hans blick på det interreligiösa arbetet som gjorde det möjligt för honom att knyta vänskapsband utanför kristna kretsar.

Hans förtroende för oss, och för mig som Taizékommunitetens prior, är och förblir en gåva från Gud för vilken vi i dag ber en tacksägelsebön. För några veckor sedan skulle jag ha träffat honom igen för ytterligare en audiens men hans sjukhusvistelse innebar att den uteblev. Dagen därpå samlades vi med ledare för olika kristna samfund i Rom för en ekumenisk bön, varefter vi gladde oss åt nyheten om hans utskrivning från sjukhuset.

Hans pontifikat tog slut på annandag påsk. Tillsammans med bröderna och de många unga människor som samlas i Taizé i dessa dagar ber vi för honom, fyllda av djup tacksamhet för hans liv och hans tjänst för evangeliet och kyrkan.

Broder Matthew, prior för kommuniteten i Taizé
Annandag påsk, 21 april, 2025

 [2]