Fredag kväll
”Anlände till Oslo tidigt i morse för att delta i Taizés möte som skulle börja på eftermiddagen. Vilken dag! På förmiddagen höll en mängd volontärer från Oslo med omnejd på med att utsmycka domkyrkan och ordna med de sista detaljerna för mottagandet av deltagarna. Samtidigt övade en liten kör och några instrumentalister på de sånger vi skulle sjunga under bönerna. Och så plötsligt var folket där tillresta från olika länder. Norge och Sverige var förstås väl representerade, men det kom också deltagare från de flesta andra europeiska länderna, ja det fanns till och med några från Bangladesh och Palestina. En pojke hade startat sin resa på cykel från Tyskland redan den 2 september. Vilken pilgrimsfärd!
På kvällen samlades alla till en kvällsbön som började vackert med några ord av Oslos biskop: ”Vi är inbjudna till en pilgrimsfärd. Vi är här därför att vår Herre Jesus Kristus inbjuder oss. Vi ska vandra, be och sjunga burna av Guds kärlek, Jesus Kristus frid och den heliga Andens glädje.” Under kvällsbönen sa broder Alois några ord om förlåtelsen, och sedan fortsatte vi med en bön runt korset som varade länge. Då kunde vi komma ihåg att ”om man tar emot Guds förlåtelse så får man kraft att förlåta andra.”
Lördag kväll
En dag då vi delade med oss med varandra... Finns det något uttryck som skulle kunna beskriva saken bättre? Vart jag än gick, till de små samtalsgrupperna, till måltiderna, under tysta stunder i solen, kunde jag konstatera att alla hade lust att prata om sina liv, sina tankar och sina idéer. Vi började dagen med reflektion över en bibeltext i olika åldersgrupper och pratade om bönen, om tron och om tillit, och om hur allt detta handlar om relationer, relationer till andra och relationen till Gud. Har vi en Gud som vill att vi ska ge honom olika saker för att han ska bli nöjd, eller har vi en Gud som vill ge oss gåvor för att göra oss lyckliga eller en Gud som vill ge oss något som kan leda till en djupare relation mellan honom och oss?
På eftermiddagen kunde man välja mellan olika workshops som alla var intressanta: en handlade om ”ett globalt engagemang”, en annan om ”svåra bibeltexter”, en tredje om ”teater som en väg till tillit”; en fjärde om musiken från Taizé... På kvällsbönen var representanter för olika kyrkor med i domkyrkan som var upplyst av tusentals små ljus som påminde om uppståndelsen. De som inte ville stanna i kyrkan längre kunde sedan gå till ett café kallat ”Oyak”, som i Taizé, för att fortsätta att prata. Det blev en lång och innehållsrik dag!
Kvällsbön i domkyrkan på lördag kväll
Söndag eftermiddag
Vårt möte i Oslo närmar sig sitt slut och bröderna har rest till Trondheim för att delta i en kvällsbön där tillsammans med folk som bor längre norrut i landet.
Idag på förmiddagen gick alla deltagarna till olika gudstjänster runtom i Oslo. På många ställen hade man lagt in sånger från Taizé i den vanliga gudstjänsten, och det föll väl ut. Därefter lämnade många av deltagarna huvudstaden medan andra vandrade runt för att upptäcka mer av den.
Nära domkyrkan i Oslo
Innan vi lämnar Norge, detta vackra land, kan de av oss som kommer från andra länder inte låta bli att tala om hur varmt vi blivit mottagna här. Som någon sa, norrmännen har verkligen visat oss en enastående gästvänlighet. Vi har nu varit tillsammans i tre dagar och ska återvända hem för att fortsätta pilgrimsfärden för tillit där vi bor... Några ord som vi sjungit varje dag under helgen, och som en ung präst, Jan Christian, underströk i morse, kan hjälpa oss på vägen: ”Inget kan bli ett hinder för Guds kärlek till sitt folk, den kärlek Gud har visat oss genom Kristus.”
Mötet i Norge har verkligen gjort denna kärlek påtaglig!
Söndag kväll
Bön i Nidaroskatedralen i Trondheim den19 september
Bönen är på väg att börja och fler och fler människor kommer in i kyrkan och hittar en plats på golvet att sitta på. Alla sitter sida vid sida i Norges största katedral, Nidarosdomen. Kyrkan är fylld när bönerna börjar. Slutligen är dagen kommen, dagen vilken vi har planerat för i ett halvt år, och för vilken vi har övat i kören under de senaste veckorna. Att se kyrkan fyllas med ungdomar är en underbar syn!
Nidaros biskop hälsar oss välkommen och vi börjar med att sjunga ” Confitemini Domino”. Rösterna blandar sig till en underbar klang som fyller kyrkan. Under bönerna delar broder Alois tankar om kärlek och tro i världen med oss. När vi ser barnen sitta vid hans fötter och upplever en tyst kyrka fylld med människor kan vi känna kärlekens och trons kraft och hur stor den kan vara. När han har pratat färdigt börjar broder Alois tillsammans med tre barn att tända de ljus som alla har fått vid sin ankomst.
Ljuset sprider sig framifrån och hela vägen bak, så att levande ljus lyser upp kyrkan som ett underbart tecken på delande, kärlek och den uppståndne Kristus. Denna känsla följer med oss ut i natten, och medan några stannar kvar och fortsätter att sjunga sångerna går andra till bröderna och delar sina tankar med dem, och ytterligare några går ut i natten. När jag lämnar kyrkan denna natt, så är det med ett nytt ljus i mitt hjärta och med en sång: ”Gud är kärlek. Våga leva för kärleken. Var inte rädd”. (Bóg jest miloscia)