Brincadeiran

«Det är aldrig för sent att lära sej något nytt!»

”Vi ägnar två barntimmar om dagen åt barnen”, skriver en volontär som berättar om ”brincadeiran”: dagliga möten för barn under en taizébroders ledning. Bröderna bor i Alagoinhas i nordöstra Brasilien. ”Brincadeira” betyder ”lek och glädje”. Dessa eftermiddagsmöten är ett tillfälle för barnen att prata om sina små eller stora problem, hemma eller på gatan.

Dourados historia (hans namn betyder ’den gyllene’)

JPEG - 19.9 ko

Äntligen har han lyckats! Dourado, brincadeirans åsna, har lärt sej att läsa bättre! Han kunde redan läsa ”i” och ”a”. Men nu har han med hjälp av sina nya glasögon och trots sin höga ålder lyckats läsa en hel historia...

JPEG - 20.9 ko

Vi hittade hans födelsebevis precis i tid för hans födelsedag. Många kom för att fira hans 80-årsdag. Var och en bidrog till festen enligt sin egen förmåga. Det blev ett bilrally, gång på kryckor, capoeira, clowner...

JPEG - 22.6 ko

Mammorna hann med en tävling i samba innan de gick hem. Priset för dom som går på specialskolan, en kvällsskola för mödrar som vill lära sej läsa och skriva, var ett vackert skrivhäfte.

JPEG - 24.4 ko

När festen var slut delade Dourado födelsedagstårtan i 550 bitar, en bit åt var och en av sina vänner: barnen och deras mammor.

Bokmässan

Två veckor senare hade vi en bokmässa på brincadeiran. 70 av barnen har skrivit mer än 600 historier för mässan. Litteraturpriset består av en väska som man kan ha böcker i.

Här följer några av dessa historier:

Den lilla flickan som många bråkade med

Det var en gång en flicka som hette Maria. Några pojkar hade bråkat med henne.
En dag mötte hon en pojke som gav henne ett knytnävsslag i ögat. Varje gång hon gick ut på vägen var det någon som gjorde henne illa.
Hennes mamma var sjuk. Efter en tid dog hon. Då kände sej den lilla flickan väldigt ensam.
En dag var det en pojke som slog henne igen. En kvinna som stod där såg det och sa till honom att sluta. Pojken sprang sin väg och flickan grät.
Men kvinnan tog med henne hem till sej, och sedan levde dom alltid lyckliga tillsammans.

Geiza dos Santos Cruz, 11 år, bor på Valesgatan

Tiggarpojken

Det var en gång en pojke som hette João. Han var tiggare. Varje dag tiggde han pengar.
Sedan fick han mycket pengar och köpte ett hus.
Då var han lycklig, men han kände sej ensam.
Han har fortfarande ingen mamma och ingen pappa.

Thiago Borges da Cruz, 9 år, bor på Valesgatan

Daiane och hennes docka

Det var en gång en flicka som tyckte mycket om att leka. Hon hette Daiane.
När det var hennes födelsedag bad hon sin pappa att få en docka. Men hennes pappa kunde inte ge henne någon docka, för han var arbetslös.
Åren gick och Daianes pappa fick ett jobb. När hon fyllde år igen önskade hon sej fortfarande samma sak. Och nu fick hon vad hon önskade sej och blev så glad. Sedan var Daiane lycklig hela livet.

Daiane Santos Lopes da Rocha, 11 år, bor på São Lázarogatan

Frederica et Matheus : hasch

Det var en gång en flicka som hette Frederica och som sålde hasch, och en pojke som hette Matheus och som rökte hasch.
Han gick och köpte av Fredrica och tänkte sedan anmäla henne till polisen.
Då dödade hon Matheus och Jailson grät mycket.

Jailson de Jesus Batista, 12 år, bor på Alto du Cruz

Den ledsna flickan

Det var en gång en flicka som var mycket ledsen. Hon hette Sofia.
Hon var ledsen därför att hon varken hade någon familj eller några vänner. _ Hon bodde på gatan. Hon gick inte i skolan och hon hade inget hem att gå till.
En vacker dag gick hon till en enslig å. Sedan började det komma folk dit och så en buss full av barn.
I Bussen fanns det 12 flickor och 8 pojkar.
Pojkarna började skratta åt Sofia.
Då sa en av flickorna: ”Skratta inte åt henne, för då blir hon ledsen!”
En annan flicka sa: ”Men vem är inte ledsen ibland?”
Pojkarna slutade att skratta åt henne och någon frågade vad hon hette.
Hon svarade: ”Sofia.”
Då talade var och en om vad dom hette och sedan var dom alltid lyckliga tillsammans.

Edivania, 12 år, bor på Sossegogatan i São Crispim

Den lille tjuven

Det var en gång en pojke som hette Elder. Han sålde hasch i ett hörn, och på natten gick han ut tillsammans med sina vänner för att stjäla.
Tills han en dag sålde hasch till en liten pojke. En polis kom förbi och sa: ”Hallå! Du där, en dag kommer jag att ta dej. För du är inte ens 15 år och du säljer hasch... Om jag tar dej en dag så ska du få se vad som händer!”
En dag kom det en flicka och hon blev förälskad i den här pojken. Så dom började träffas, dom förlovade sej och reste till ett fantastiskt ställe på smekmånad. Två år senare gifte dom sej. Elder slutade sälja hasch och dom levde alltid lyckliga tillsammans.

Claudia, 14 år, bor på Valesgatan

Den jättefula paddan

Det var en gång en padda som var jätteful. När den gick och lekte med sina vänner retade dom honom alltid.
Då sa paddan: ”Varför skrattar ni alltid åt mej?”
Vännerna svarade: ”Därför att du är jätteful!”
Då började paddan gråta.
Hans mamma kom och frågade varför han grät. Han svarade: ”Därför att mina vänner alltid retar mej och säger att jag är jätteful.”
Hans mamma sa: ”Min son, du är inte ful.”
Sedan levde dom alltid lyckliga tillsammans.

Ediclecia da Silva Nascimento, 10 år, bor på Valesgatan

Printed from: http://www.taize.fr/sv_article9091.html - 24 January 2020
Copyright © 2020 - Ateliers et Presses de Taizé, Taizé Community, 71250 France