Broder Alois 2016

Barmhärtighet ger mod


Under år 2015 har vi i Taizé letat efter sätt att engagera oss i nya solidariteter. Behovet av sådana är trängande idag. Runtom på jorden blir nya sorters nöd – som har med folkvandring, miljö och samhällsliv att göra – till utmaningar för troende som tillhör olika religioner och också för icke-troende.

Väpnat våld resulterar i stor förödelse i omänskliga ideologiers namn. Vi måste fortsätta vara klartänkta, och samtidigt fortsätter vi med vår ”pilgrimsfärd för tillit” som ett sätt att stå emot den rädsla som otryggheten genererar. Det är ännu mer brådskande att de som längtar efter – eller redan lever i – solidaritetens globalisering stöttar varandra.

När stormen rasar klarar sig ett hus som är byggt på en klippa (Matteusevangeliet 7:24–25). Vi vill bygga våra liv på Kristi ord, och därför kommer vår klippa att bestå av några av evangeliets verkligheter, tillgängliga för alla: glädje – enkelhet – barmhärtighet. Broder Roger placerade dem i centrum för livet i vår kommunitet i
Taizé. Orden gjorde det möjligt för honom att fortsätta också under svåra perioder. Han tog dem till sig på djupet för att kunna återvända till dem varje dag.

De tre orden kommer att visa oss vägen under de tre kommande åren. Under år 2016 börjar vi med ordet barmhärtighet i samma anda som för det Barmhärtighetens år som påve Franciskus har tagit initiativ till.

Evangeliet kallar oss att vittna om Guds barmhärtighet. Här är fem förslag som är tänkta att väcka barmhärtighetens mod i oss.

broder Alois


Det första förslaget
Att anförtro oss åt Gud, som är barmhärtighet

[D]u är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek (Nehemja 9:17)

Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. (Lukasevangeliet 6 :36)

Enligt Bibeln är Gud barmhärtighet, med andra ord medkänsla och godhet.
Genom att berätta liknelsen om pappan och hans två söner (Lukasevangeliet 15) visar Jesus oss att Guds kärlek inte är beroende av det goda som vi kan uträtta – Gud ger den villkorslöst. Pappan älskar den son som är honom trogen under hela sitt liv. Och redan när den son som gav sig av har långt kvar hem sträcker pappan ut handen mot honom.

Gud skapade människan till sin avbild. Så ”du blir Guds avbild mer och mer genom att förvärva godhet. Se till att du har ett barmhärtighetens och välviljans hjärta, så att du kan ikläda dig Kristus” (Basileios av Caesarea, 300-talet).

Guds kärlek är inte något som varar bara ett ögonblick. Den är med oss alltid.
Genom vår medkänsla kan vi vara en reflektion av denna kärlek. Som kristna ser vi det som angeläget att sätta barmhärtighet och välvilja i centrum i våra liv, och detta delar vi med så många troende inom andra religioner.

++ Låt oss välkomna Guds kärlek. Gud stänger aldrig sitt hjärta för oss, och Guds trofasta godhet är vårt ständiga skydd, också när våra fel får oss att snava. Om vi har vänt oss bort från Gud ska vi inte vara rädda att gå tillbaka och ge honom vår tillit – Gud kommer oss alltid till mötes.
++ Vi ska inte se bönen som ett arbetsamt sökande, utan snarare välkomna den som ett tillfälle att stanna upp och andas när den heliga Anden fyller oss med Guds kärlek och gör det möjligt för oss att fortsätta leva i barmhärtighet.


Det andra förslaget
Förlåt om och om igen

Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. (Kolosserbrevet 3:12–13)
Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger" (Matteusevangeliet 18 :21–22).

Guds förlåtelse tar aldrig slut. Kristus förlät under hela sitt liv, och till och med på korset – han vägrade att fördöma någon.
Att veta att vi har blivit förlåtna och att själva i vår tur förlåta – det är en glädje, en av de mest befriande. Det är källan till den inre frid som Kristus vill ge oss.
Kyrkan, som samlar de människor som älskar Kristus, är kallad att låta sig förvandlas av barmhärtigheten. ”När kyrkan lyssnar, helar och försonar blir den vad den är i sina mest lysande stunder: en kärlekens, medkänslans och tröstens gemenskap, en tydlig spegelbild av den uppståndne Kristus. Den är aldrig långt borta, den hamnar aldrig i försvarsställning, den är fri från all hårdhet, den kan få trons ödmjuka tillit att stråla rakt ner, in i våra mänskliga hjärtan.” (Broder Roger)
Guds budskap om förlåtelse kan inte användas till att rättfärdiga ondska eller orättvisor. Tvärtom: den gör oss friare att erkänna våra brister och de brister som finns runt oss och i världen. Det är upp till oss att reparera det som kan rättas till.

++ Låt oss försöka förlåta – också sjuttiosju gånger. Om såret är för stort kan vi försöka gå framåt steg för steg. Innan längtan att förlåta dyker upp händer det att den under en lång tid överskuggas av det lidande som oförrätterna har orsakat.
++ Vi kan visa att kyrkan är en barmhärtighetens gemenskap genom att vara öppna, genom att inte diskriminera, genom att visa gästfrihet, genom att hålla oss ifrån att kategoriskt bedöma andra, genom att försvara de förtryckta, genom att göra våra hjärtan stora och generösa ...


Det tredje förslaget
Gå, ensam eller tillsammans med några andra, nära en situation där människor lider nöd

[O]m du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag.
(Jesaja 58:10)

Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (Första Johannesbrevet 3 :17)

Barmhärtighetens ikon föreställer Kristus som ser på oss med kärlek och berättar för oss om den barmhärtige samariern (Lukasevangeliet 10): en man ligger halvdöd vid vägkanten, en präst och en levit går förbi – och en utlänning, en man från Samarien, går fram till den skadade mannen, tar hand om honom och tar med honom till ett värdshus.
Barmhärtigheten öppnar våra hjärtan för andras umbäranden, för nöd som inte syns, för materiell fattigdom såväl som för alla andra sorters lidande: ett barn som har en tung period, en familj i svårigheter, någon som är hemlös, en ung vuxen som inte kan hitta någon mening med livet, en gammal kvinna eller man som känner sig ensam, en invandrare – och de människor som inte har tillgång till utbildning, konst eller kultur.
I de fattiga är det Kristus själv som hoppas på vår medkänsla och som säger till oss: ”Jag var hungrig, och ni gav mig att äta” (Matteusevangeliet 25). ”Kristi medkänsla får honom att ta på sig varje människas lidande. I sin godhet är han till världens slut på ett mystiskt sätt med var och en av oss i det lidande som finns i oss.” (Maximus Bekännaren, 600-talet.)
När vi är skadade av prövningar tar Kristus hand om oss. Vi kan möta hans blick, fylld av ömhet, genom någon som kommer nära oss, ibland genom någon som andra ser ner på, som främlingen i liknelsen, en samarier.

++ Låt oss, ensamma eller tillsammans med några andra, våga närma oss en situation där människor lider nöd, i närheten av oss, vid vår vägkant. Barmhärtigheten är inte sentimental utan krävande – den vet inga gränser. En lag sätter tydliga gränser för våra plikter, men barmhärtigheten säger aldrig : «Nu räcker det. Jag har gjort min plikt.»


Det fjärde förslaget
Att utöka barmhärtighetens sociala dimensioner

[J]ag, Herren, verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden ... (Jeremia 9:24 )

[Detta är] det enda Herren begär av dig:
att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud. (Mika 6:8)

I Guds hjärta är alla människor medlemmar i samma familj, och
barmhärtigheten sträcker sig ut över mycket större områden.
För att en världsvid solidaritet ska bli verklighet är det nödvändigt att de
internationella institutioner som fattar demokratiska beslut om regler görs
starkare, så att vi kan försäkra oss om en kraftfullare rättvisa och för att freden
ska kunna bevaras.
Fattiga länders skulder är ofta orsakade av mer inflytelserika länder och av
företag som exploaterar dem. Även om det verkar omöjligt för oss att göra något
som förändrar detta kan vi komma ihåg att en del av återställandet av rättvisan
kan vara att efterskänka skulden. I ett sammanhang som är olikt dagens
påminner Bibeln oss: ”Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan
försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en
tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig” (Tredje Moseboken 25:35).
Runtom i världen tvingas kvinnor, män och barn lämna sina hem. Deras utsatta
belägenhet genererar en motivation, starkare än alla begränsningar, i dem. Rika
länder måste bli medvetna om att de bär den del av ansvaret för de historiska
skador som har lett till stora folkvandringar, särskilt från Afrika och från
Mellanöstern.

++ Det är viktigt att inse att även om tillströmningen av flyktingar och migranter orsakar svåra problem kan den också bli en positiv möjlighet. De som knackar på dörren till länder som är rikare än deras hemländer inspirerar de länderna att leva i solidaritet med dem. Hjälper de inte dem att få en ny livskraft? Genom att tillsammans ta sig an de utmaningar som en migrantvåg kommer med kan EU-länderna återupptäcka en dynamisk kraft som har sjunkit undan.
++ Vi måste gå bortom vår rädsla för främlingar och för kulturella olikheter. Sådan rädsla är förståelig – de som generöst hjälper till med att ta emot de nyankomna blir ibland alldeles utmattade. Men rädslan kommer inte att minska om vi isolerar oss bakom väggar. Det gör den bara om vi går dem vi ännu inte känner till mötes. Istället för att se främlingen som ett hot mot vårt samhälle, är det inte brådskande att vi tar emot varandra som medlemmar i samma stora familj?


Det femte förslaget
Barmhärtighet för hela skapelsen

Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din oxe och åsna får vila ... (Andra Moseboken 23:12)
Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. (Andra Moseboken 23:10–11a)

Bibeln uppmanar oss, på sin tids språk, att utvidga vår medkänsla så att den omfattar miljön, att respektera allt som lever, att inte bruka landet urskillningslöst. En kristen i Mesopotamien skrev: ”Ett medkännande hjärta står inte ut med att se minsta ondska eller minsta sorg mitt i skapelsen” (Isak Syriern, 800-talet).
De som drabbas hårdast av ekologiska katastrofer är ofta människor som lever i stor fattigdom. Effekterna av klimatförändringarna tvingar redan många människor att lämna sina hem.
Jorden tillhör Gud – vi människor får den som en gåva. Vi anförtros ett enormt ansvar: att ta hand om planeten och att inte slösa på dess tillgångar. Jorden är begränsad, och vi människor måste bejaka våra begränsningar.
Jorden är vårt gemensamma hem, och nu lider den. Det finns inte plats för likgiltighet när vi möter miljökatastrofer, när hela arter försvinner, när den biologiska mångfalden hotas, eller när enorma områden på vissa delar av planeten avskogas.

++ Hur kan vi ge uttryck får vår solidaritet med hela skapelsen? Genom att fatta beslut som påverkar vår vardag, genom att allvarligt reflektera över hur vi är som konsumenter och medborgare, genom att medvetet välja en enklare livsstil. Att förenkla våra liv kan bli en källa till glädje. Det finns människor som tar initiativ som att fasta för klimatet och för rättvisa den första dagen varje månad. Att ta sådana steg för att visa att Gud är barmhärtig mot allt som utgör vårt gemensamma hem, Jorden, är inte valbart – det är ett villkor för att leva på den med glädje.


PDF - 3.4 Mo
2016_Barmhärtighet ger mod

Printed from: http://www.taize.fr/sv_article20066.html - 18 August 2019
Copyright © 2019 - Ateliers et Presses de Taizé, Taizé Community, 71250 France